"En doft av tobak och nybryggt kaffe smyger sig från uteserveringarna i stan
kullerstenen under mina högklackade skor gör min gång ostadig, men jag ler ändå.
Att vandra längst gatorna och se de höga husen sträcka sig upp i skyn är en märklig känsla...
Saker man inte lagt märke till förut.
Som den flagnande röda färgen på de små, söta husen i innerstan, eller vattnets flöde i Faluån.
Gränder man aldrig varit i förut fast man har bott i Falun hela sitt liv.
Om nätterna när det mörknar och man hör kåltrasten sjunga eller tidigt på morgonen då dimman ligger tät, är det som att vandra i en annan tid.
Det är då staden lever sitt verkliga liv och man känner grunden från tider som har varit.
Det ganska magiskt..."
20 maj 2009
Den där känslan..
Upplagd av Mia kl. 19:08
rangordning: Min Vardag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
va fint skrivet, precis så där k'nner moi så jag tänker ta och kopirea det till min blogg:)
puss cattis
Va fint älskling! Du bär skönhet i ditt hjärta.. vilken dag som helst.. hur du än känner dig!
Skicka en kommentar