Here i am once again....

Hej allesammans!

Jag ska göra ett försök till att sätta igång med blogandet här igen, att skriva har alltid vart lite som en "terapi" för mig.
Men jag har helt enkelt inte orkat nästan någonting och då allra minst rannsakat mig själv, tänka och skriva när jag mått så bajsigt som jag gjort/gör..
Men jag tror att det har börjat gå mot det bättre nu, iaf om man jämför med hur det var i början och iaf för tillfället..
Jag har fortfarande jätteont i kroppen och får ångestanfall (men mildare) då och då, men det är så mycket bättre om man jämför med hur det var för några veckor sedan, gjorde nästan inget annat än vred mig av smärta och av ångesten, genomled det hela dagarna..
Jag vet mycket väl att det kan komma tillbaka när som helst och bli värre igen för det är en lömsk "sjukdom" det här med psyket och det kan ställa till med så mycket obehag på så många vis.
Men jag försöker inte tänka på det utan försöker ta en dag i taget.
Tror att mina antidepressiva börjat hjälpa mer nu också för jag känner mig lugnare på ett vis. Visst jag blir fortfarande lite dålig av dom och så, men det får man väl stå ut med, bara psyket håller sig lite mera som det ska...
Väntar fortfarande på att få komma te psykolog, jag hoppas att det blir snart för jag tror,eller jag vet att det vore nog nyttigt för mig att få prata av mig och sen också få hjälp med hur jag ska hantera denna ångest och depressionen...


Just nu sitter jag i Nickes jättemysiga, stora och lite lyxiga lya på Järnet och skriver detta.. Han fick ju flytta pga av att dom som installerade bredband i hans lägenhet i Boysen hade sönder ett vattenrör så att det blev vattenskadat där...
Så han fick i stort sett välja vart han ville bo och få flytten och allt det betalat av kopparstaden som "kompension" för skadan.
Så det dåliga hade någonting bra med sig kan man säga =)
Tro det kommer bli jättefint och ännu mera mysigt här när allt är klart.
Han ska försöka inreda och möblera efter Feng Shui så att det blir bra energier och grejer ^^
Är stor balkong och jättefin utsikt över hela Falun på 6:e våningen, massa lyxigt juh...

Skönt att det börjar gå mot vår mer o mer nu, sol och värme det är grejjer det ^^
O snart fyller jag 22 också, shit vad tiden går fort. Bara ca 2 veckor kvar..
Ingen aning vad jag ska hitta på då, men vill nog ha födelsedagsfest iaf..
Så om du köper en present till mig så är du hjärtligt välkommen, hehe
Jag önskar mig, fjärils saker, en mysig pyjamas, fina grejjer från Indiska, rökelser m.m

Nu ska jag ta o kolla lite på film och sen försöka komma i säng tidigt.
Ha det bra allesammans!

Att fina lite lycka i billig shopping

Idag var jag med pappa till Sandviken.
Vi var in på en av mina älsklings affärer "FörsvårarDoll" (Dollar store) och jag förankrade mig och mitt nedstämda sinne i billig shopping.
Det går verkligen inte att gå in där utan att inte spendera pengar, det går alltså inte att komma ut tomhänt.
Det är fysiskt omöjligt!
För det första så har dom så coola saker som man inte kan hitta nån annanstans och för det andra så är det så bra priser på grejerna.
Billigt!
Varje gång man kommer ut genom portarna därifrån och har inhandlat något som man verkligen fastnat för (vilket man nästan alltid gör om man heter Mia) så känner man sig även om man är deprimerad, sådär löjligt lycklig för ett ögonblick. Att man har gjort ett så bra fynd och att man kan få så mycket bra för pengarna!

Idag så inhandlade jag, förutom en massa behövligt "Mia-krimskrams" en jättefin bajsbrun hund i plast som är en sparbössa (vissa saker blir man bara kär i)
och rosa (cerist) nagelack som fick det att spritta till lite i kroppen på mig bara av själva färgen.

Bajs-hunden har jag döpt till Poo-Doo och det fräna nagelacket sitter som gjutet på mina naglar i denna stund... =)
För alla er som vill veta vad det övriga krimskramset jag köpte var, så följer här en JÄTTEINTRESSANT detaljerad köpinfo lista..

2 kexchoklad
1 påse värmeljus
1 förpackning med svarta sugrör
2 klädrollers (sånna man tar bort hår med från kläder)
2 förpackningar med stickert, fjärilar och gothmotiv (som jag förövrigt pimpade min väska med)
1 förpackning fejk-tattueringar med älvor som motiv
5 st döskalle pins (som jag också pimpade väskan med)
2 förpackningar med vita och lila paljetter 3 små förpackningar med lila o rosa fjädrar
1 te sil
1 liten grönglittrig prydnads drake (samlar för övrigt på dom, finns i massa olika färger o format)
1 presentbag med hjärtan och kärlek på. 1 parfym

Ja, det var nog allt =)


Har vart här hos pappa i Lumsheden i 2 veckor nu.
Det har vart så skönt att komma ifrån allt ett tag, har vart enormt jobbigt ändå, med mitt mående och min värk, men skönt att få komma dit det är lugnt och skönt.
Varje dag är lite av en kamp för mig, idag har jag som vanligt haft det jobbigt och ont av värken, men ändå känt mig rätt glad i sinnet och det är bra..
Det är många känslor som byter av varandra och som mixas..
kan bli ledsen helt utan anledning tex, men jag låter dom komma och försöker släppa fram dom för jag har stängt bort dom alltför länge..
Det tär på en att ha ont, känns som jag ska dö och jag blir så rädd..
Sömnen är svår, den är orolig och minimal och jag önskar och hoppas att det rättar till sig snart.
Känns som jag ska tappa kontrollen varje gång jag blundar och speciellt när det kombineras med värken...
Jag önskar så inerligt att det bara kunde släppa och att jag kunde börja få sömn som vanligt igen...
Nu ska jag iaf gå och ta mig en varm, underbar dusch och värma min frusna kropp, sen lägga mig framför tv:n och försöka få lite sömn iaf och hoppas att jag somnar och sover hela natten.
Imorrn bär det av hem till falun igen.
Känns lite konstigt på nått vis, för här hos pappa har blivit som en stor trygghet
( el det har det alltid vart) o det känns lite sorgligt att åka härifrån.
Kanske är så omedvetet att jag "kopplar ihop" hemma i hälsinggården med det otäcka, obehagliga panigångestattackerna och krampanfallen som jag hade i början, för det var ju där jag var när det var som värst..
Men jag får helt enkelt övertyga mig själv om att det inte är någon fara, bara mitt huvud som får för sig saker...
Imorrn får jag iaf träffa mamma igen och min älskade Nicke och min änglakatt Freya och det ser jag fram emot ^^

Här är han, Poo-Doo , min bajspruna sparbössa som jag blev kär i....
Han heter tydligen DonDon egentligen stod det på etiketten, men han sa till mig att han inte tyckte om det!

En uppdatering om mig själv, av mig själv

Tänkte att jag skulle uppdatera er lite om nuläget och om mitt mående... Den här perioden har vart fruktansvärt, obehagligt hemsk (från 13:e februari och framåt) Allt är som en dimma. Diffus och suddig, som en mardröm. Är ju bl.a den här värken som jag har i kroppen dagligen. Det värker i hela mig, muskler/leder/ben, men den värsta delen är det som är mot hjärtat. det "trycker" liksom mot hjärtat känns det som och på sidan av bröstet och känns jättekonstigt och går ut i högra armen, blir avdomnad och grejjer.. Skit obehagligt. Det går även ut i ryggen, mot revbenen/lungorna och är jätte påfrestande och så har jag magproblem också. Just den här värken i kroppen och mot hjärtat har jag känt av några gånger förut i perioder, men aldrig så som nu och dom gånger jag har försökt kollat upp det har det inte hittats någon "speciell orsak" bakom det.

Jag har tappat kontrollen helt.
"muskelkrampanfall", dödsångest, en skakig kropp, 38 gradig feber, kraftig viktnedgång, overklighetskänslor, oro, illamående med kräkning, migrän kombinerat med den övriga värken är nåra av grejerna som de mesta av mina dagar har vart fyllda av under den här perioden. Jag har vart på akuten 6 gånger, varav 2 gånger var med ambulans.. Men dom kan inte hitta några speciella "fel". Har tagit olika blodprover, EKG och tom en hjärnröntgen har gjorts. Det har känts flera gånger som att min kropp har hållit på att ge u pp totalt!
Kraftig depression med ångest är det som tros vara orsaken, men jag har lika ont för det.
Det är tydligen så att om "hjärnan mår dåligt" och det blir för mycket , så kan till slut kroppen ta stryk, eller "smärtan" sätter sig där för att det blir överbelastat i psyket... Det är ungefär så som jag har fått det förklarat för mig av dom läkarna som jag har träffat... Och antagligen är det så i detta fall, eftersom dom inte kan hitta några speciella orsaker, än att jag är kraftigt deprimerad och det har jag ju vart länge utan att riktigt ens velat erkänna det för mig själv ens och gått och samlat på mig massa känslor och saker under alla dessa år och då kan det till slut tydligen bli såhär.

Fast jag misstänker ju även att det är något som kanske ligger fel eller snett i min kropp och att det har en bidragande orsak till det "kroppsliga" för det känns så.
Plus att jag är sned i ryggen. Jag tänker beställa en tid hos en kiropraktor och prova "dra ut mig" och se om det blir någon skillnad, för det är f*n inte normalt och det är skitdrygt att ha så här ont...
Har även funderat på om det kanske kan vara efterdyningar av bilolyckan som jag var med i för 2-3 år sen och då fick jag ju en smäll och värsta trycket av bilbältet över rygg/revbens området och var ju blå och öm där i flera dagar efteråt...
Det skadar ju inte att prova iaf, jag vill göra allt för att bli av med dessa krämpor.

Jag har börjat äta mina antidepressiva tabletter nu, är inne på andra veckan... Jag är egentligen skiträdd för piller och sånt där och vill egentligen inte äta det, men jag har inte mycket till val för jag vill ju komma upp mig och få må bättre...
Väntar också på att få börja gå och prata med någon. det är mycket som måste rensas ut hos mig som har hängt med mycket medvetet och omedvetet och som påverkar mig på ett el annat sett. Jag har bävat lite för det, har skitsvårt för att släppa fram och prata om jobbiga saker, men jag måste för mitt eget bästa och för att kanske börja må bra, för jag vill bli mig sj igen!
Jag känner mig inte bekväm med mig sj och pga det även obekväm med andra. Jag är så rädd, har känt mig så liten och osäker på allt som har komit i min väg, jag vill bara njuta av livet och inte gå omkring och vara nervös och orolig jämt o inte våga ta lite chanser..
Jag orkar inte vara stark hela tiden, har försökt vara det så gott som alltid och aldrig vågat visa mig svag.. Men jag blottar mig nu, jag mår kasst, ja rent av skit och jag orkar inte dölja det längre.

"Varför bygger vi så höga murar omkring oss? Någon gång så brister det och ju högre man byggt omkring sig, dessto hårdare och ondare kommer det göra när det sker.. Bygg ett staket med en grind om dig istället nästa gång, då kan du alltid bestämma vad du vill släppa in och inte, istället för att stänga ALLT ute" =)

En dag i taget, lungt och stilla försöker jag ta dagarna nu så gott det går. Jag är för tillfället sjukskriven och vet inte hur länge jag kommer vara det, men det är oväsentligt egentligen, det viktigaste är att jag koncentrerar mig på att bli bättre och att jag ska försöka göra saker som får mig att tänka på annat och som jag tycker om att göra. Man inser så mycket när man mår totalt bajs på allla sätt o vis. Inser att saker i ens liv som förut kanske känts obetydliga, plötsligt får en så viktig innebörd. Man värdesätter saker på ett anorlunda sätt. Små vardagliga saker som tex att kunna ta en varm dusch och bara njuta av värmen och det porlande vattnet mot ens kropp, känns värt flera miljoner.

Jag är så glad för att jag har en så underbar familj och pojkvän som verkligen ställer upp för mig och hjälper mig och stöttar mig i det här. Utan er skulle jag inte orka ta ett steg till! Jag älskar er så mycket mamma, pappa, syrran och Nicke! Tack för att ni alltid finns vid min sida, stöttar, tröstar och älskar mig! Oc h tack till alla ni andra varma vänner, bekanta och själar där ute som tänker på mig och tror på mig!!! Tusen kramar till er alla!!!!

Och jag hoppas även att alla ni andra som mår dåligt/ är sjuka på ett eller annat sätt, kommer hitta tillbaka och få den hjälp och det stöd ni behöver! I de svåraste stunder känns det så svårt att tro på något/någon. Smärta kan visa sig på så många olika vis och vägen kan vara lång, men det är ändå så viktigt att inte ge upp... Jag sänder er många varma tankar och hoppas på att allt löser sig för er så snart som möjligt!//Mia